Det första intrycket eller utseendet kan lura oss

Knäckebrödsperspektiv

Jag ansökte om asyl på Migrationsverket i Göteborg i hopp om att processen skulle gå snabbare där jämfört med asylprocessen i Malmö. Personalen fotograferade mig och tog mina fingeravtryck, och efter två dagar blev jag placerad i en liten by som heter Glava i Värmland. Jag och många av mina landsmän sattes på en buss som ordnades av Migrationsverket. Det var en lång resa från Göteborg till Glava.

På Glava flyktingförläggning i Värmland var vi fyra personer i ett litet rum med våningssängar. Jag brukade titta ut på snöhögen och höra den öronbedövande tystnaden. Vilket tyst, dystert land, sa jag för mig själv.

Den som kommer till Sverige som flykting på vintern och bor i en liten by som Glava, ser inte något annat än mörker och kyla. Min bedömning av Sverige just då grundades på vad jag såg omkring mig i Glava. Min känsla då var att hela Sverige är som Glava. Tråkigt, tyst och en nästan tom by. Det första vi lärde oss var vilka måltider man brukar äta, och den måltid jag gillade mest var frukost även om jag inte var van vid det. Jag såg ett hårt, konstigt bröd som var platt. Det jag höll i min hand för första gången var ett knäckebröd. Vad är det här för torrt och hårt bröd? Varför ger de oss torrt bröd, undrade jag för mig själv.

Efter att ha ätit tunt, mjukt arabiskt bröd i hela mitt liv hade jag svårt att förstå varför de serverade sådant hårt bröd som krasar mellan tänderna. Jag frågade personalen i restaurangen vad brödet heter och varför det är så stenhårt.

Kocken log och sa:

– Knäckebröd heter det på svenska. Det finns andra sorters bröd längre in i matsalen.

Han pekade mot platsen där brödet fanns, jag gick dit och tog en annan typ av bröd som var lite mjukare. Men samtidigt var jag nyfiken på knäckebröd, så jag provade det. Jag bredde smör på och lite sylt, på samma sätt som de andra runt omkring mig gjorde. Det var så gott, inte alls som jag trodde. Jag lärde mig av detta goda bröd att sakers yttre ofta kan lura oss och ge oss ett felaktigt intryck. Allt är kanske inte så hårt som det ser ut. Eller att det som känns konstigt och obekant för oss inte nödvändigtvis är fel eller dåligt. Tvärtom. Jag älskade detta läckra, hälsosamma, konstiga bröd.

Jag vet inte varför, men när jag pratar om knäckebröd känner jag att jag pratar om mig själv på något sätt. Brödet har en annan konsistens och form än de andra, det är något strävt, men det är smidigt och lätt att bryta.

Det verkar som att jag måste vara som detta fasta bröd – kunna möta det nya samhällets utmaningar, men samtidigt vara mjuk och snäll mot mig själv och andra. Knäckebrödet var det första som bröt ner mina fördomar om Sverige. Allt som ser helt annorlunda ut, konstigt, torrt eller som har en annan form behöver inte vara onormalt.

Läs mer i boken " Att älska knäckebröd- lärdomar som överraskar" av författare Ali Alabdallah

https://alialabdallah.se/store